En LGF-skylt är den röd-gula triangeln du ser baktill på traktorer, mopedbilar och andra långsamma fordon. Den fyller en enkel men viktig funktion: att i god tid varna övriga trafikanter för ett fordon som rör sig betydligt långsammare än trafiken i övrigt. I den här guiden går vi igenom vad en LGF-skylt är, vilka fordon som enligt lag måste ha en, var och hur den ska sitta, samt vad du bör tänka på när du väljer en ny. Reglerna nedan bygger på Transportstyrelsens föreskrifter, men eftersom regelverk kan ändras rekommenderar jag att du stämmer av aktuell lydelse hos Transportstyrelsen innan du förlitar dig på detaljerna.
LGF står för långsamtgående fordon, och skylten är en typgodkänd triangel med röd, reflekterande kant och ett gult, fluorescerande mittfält. Syftet är att göra fordonet väl synligt för trafik som närmar sig bakifrån, så att andra hinner anpassa sin hastighet i tid. Skylten monteras baktill med en av triangelns spetsar uppåt.
Långsamtgående fordon definieras vanligtvis som fordon konstruerade för en högsta hastighet på 45 km/h eller lägre. Här är det värt att vara lite försiktig med siffrorna, eftersom olika fordonsslag har olika gränser: vissa är byggda för högst 30 km/h, andra för 40 eller 45. Den generella LGF-gränsen brukar anges till 45 km/h, men exakt vad som gäller beror på fordonstypen. Om den exakta hastighetsgränsen är avgörande för ditt fall bör du kontrollera den mot fordonets registreringsuppgifter och Transportstyrelsens föreskrifter.
Kravet på LGF-skylt gäller flera olika fordonstyper. Traktorer ska vid färd på väg ha LGF-skylt, liksom motorredskap klass II, som är konstruerade för högst 30 km/h. Även mopedbilar och A-traktorer omfattas, eftersom de är byggda för att köra långsamt, och detsamma gäller vissa efterfordon och släp som dras i låg hastighet.
Det finns undantag. En lättare traktor med tjänstevikt på högst 600 kilo behöver inte alltid ha LGF-skylt, om det med hänsyn till fordonets konstruktion eller användning skulle vara förenat med stor olägenhet att montera en. Jag vill vara tydlig med att undantagen är beskrivna något olika i olika källor, och att den här typen av gränsdragningar är just den sort som ändras över tid. Gäller frågan ett specifikt fordon du äger, är Transportstyrelsen eller fordonets registreringsbevis den säkra källan snarare än en generell artikel.
Grundregeln är att LGF-skylten ska sitta baktill på fordonet, vara väl synlig och vara riktad bakåt med en av spetsarna uppåt. Den ska sitta lodrätt och i stort sett vinkelrätt mot fordonets färdriktning, och den får inte monteras innanför en ruta, eftersom det försämrar reflexverkan.
Enligt de placeringsmått som återges för LGF-skyltar ska skylten sitta på vänster sida av fordonet och på en höjd av ungefär 0,6 till 1,8 meter över marken, mätt från skyltens nedre kant. Om fordonets konstruktion gör det svårt att uppfylla måtten får de justeras i den mån det behövs. Jag anger dessa mått med viss reservation, eftersom jag hämtat dem från sekundära källor snarare än direkt ur föreskriftens lydelse, så verifiera dem gärna mot Transportstyrelsen om exakta centimeter spelar roll för dig.
Utöver LGF-skylten finns en så kallad KM-skylt, som anger ett fordons högsta hastighet i kilometer i timmen. Skillnaden är att LGF-skylten enbart signalerar att fordonet är långsamtgående, medan KM-skylten talar om exakt vilken topphastighet som gäller. För vissa fordonsslag är KM-skylt på väg att införas som krav. Om du är osäker på vilken skylt just ditt fordon ska ha, är det värt att kontrollera det aktuella regelläget, eftersom detta är ett område som har förändrats de senaste åren och kan ha uppdaterats sedan denna text skrevs.
En LGF-skylt fyller sin funktion bara så länge den syns ordentligt. En skylt som blekts av solen, blivit smutsig eller fått sin reflekterande kant skadad varnar sämre i mörker och skymning, vilket är precis de förhållanden då den behövs som mest. Eftersom skylten är ett krav vid färd på väg för de fordon som omfattas, innebär en saknad eller undermålig skylt både en säkerhetsrisk och en risk för anmärkning. En tumregel är att byta skylten när färgen börjat blekna eller reflexen inte längre svarar tydligt i strålkastarljus.
När du köper en ny LGF-skylt är det viktigaste att den är typgodkänd, ofta märkt enligt en E-standard, så att du vet att den uppfyller kraven på storlek, färg och reflexverkan. Sedan är det mest en fråga om montering: vissa skyltar är självhäftande och sätts upp utan verktyg, medan andra skruvas fast för en mer permanent lösning. Vilken som passar beror på fordonet och hur utsatt skylten är för väder och vind.
Vilka fordon måste ha LGF-skylt?
Traktorer, motorredskap klass II, mopedbilar, A-traktorer och vissa efterfordon som dras i låg hastighet omfattas av kravet. Det finns undantag, bland annat för vissa lätta traktorer, så kontrollera vad som gäller för just ditt fordon.
Var ska LGF-skylten sitta?
Baktill på fordonet, väl synlig, riktad bakåt med en spets uppåt och inte innanför en ruta. Enligt de mått som anges ska den sitta på vänster sida på en höjd av ungefär 0,6 till 1,8 meter, men verifiera detaljerna mot Transportstyrelsen.
Vad händer om man saknar LGF-skylt?
För de fordon som omfattas av kravet är en saknad skylt både en säkerhetsrisk och något som kan leda till anmärkning vid färd på väg. En blekt eller skadad skylt bör bytas eftersom den varnar sämre.
Vad är skillnaden mellan LGF-skylt och KM-skylt?
LGF-skylten signalerar att fordonet är långsamtgående, medan KM-skylten anger fordonets exakta högsta hastighet. Regelverket kring KM-skylt har utvecklats på senare år, så kontrollera det aktuella läget.
Måste en A-traktor ha LGF-skylt?
Ja, A-traktorer är byggda för låg hastighet och omfattas av kravet på LGF-skylt vid färd på väg.
